Tänkte mest skriva att jag saknar er mina fina vänner där hemma. Jag tänker på er så himla mycket. Jag är ångrar inte att jag åkte hit, men ibland kan det kännas kämpigt. Verkligen.

Det regnade idag och jag kände mig så ensam efter skolan. Jag önskade så att jag kunde få vara i Götet med er allihop igen, åka till Le pain francais efter skolan och dricka kaffe i flera timmar, och bara prata. Kramas hejdå och veta att nästa dag ska jag få se er igen.

Ni vet att jag alltid tycker om er, men för att vara ärlig är det nog som budskapet säger - Det är när man inte har det som man saknar det som mest. Det kan låta lite tråkigt, men det ligger nog ganska mycket sanning i det. För nu, ja nu saknar jag mer än någonsin.

Jag tänker på vilka fina personer ni är. Vilka spännande personligheter ni har. Vad jag är lycklig lottad som lärt känna er och fått dela mitt liv med er. Jag är stolt. Albumet ligger tryggt i mitt nattduksbord och jag tittar i det då och då. Någon dag när jag känner mig ensam, som idag, för att få mig känna mig trygg. Någon dag då jag är riktigt lycklig, för att få ett ännu större leende.

Jag tänker även så ofta här, när mina klasskompisar frågor om Sverige, att jag så innerligt gärna skulle vilja visa er, mina vänner där hemma. Det är så svårt att beskriva. Helst av allt, skulle jag vilja att ni var här, och delade äventyret med mig.

Mitt lilla hjärta gör ont när jag skriver det här nu.

Kram på er.

Ps. Texterna känns för personliga för att lägga upp här. Så ni vet. Ni som gjort albumet.